Ny systerblogg

Kände starkt för att starta en ny blogg med tankar om seniorlivet.

Jag sysslar med så mycket kul som kan roa alla. Faktiskt!

Den nya bloggen kallas tornhusgluggen och syftar på utsikter och insikter ifrån mitt boende i Tornhuset.

Klostervistelse

EN TYST VECKA I MARIAVALL
Under en majvecka var jag gäst i Mariavalls kloster i Tomelilla i Skåne. Jag deltog i en reträtt med pater Rainer Carls SJ (förkortningen betyder att han är är jesuitpräst) från Stockholm. Vi var fem deltagare men vi talade inte med varandra på hela veckan.
Innehållet bestod av Andliga Övningar enligt Ignatius av Loyola. Varje dag hade jag två personliga samtal med Jesuitpatern och han gav mig ämnen för fyra meditationer varje dag. En del meditationer gjorde jag när jag vandrade i skogen runt klostret, en del i kyrkan eller helt enkelt liggande på rygg i sängen. Jag har varit med om en sådan här vecka tidigare för tre år sedan. Den känns väldigt exklusiv!
I klostret lever ett tjugotal nunnor varav en är novis. Gästavdelningen ligger på andra våningen över entreen och till höger om entrédörren finns reception, samtalsrum och gästmatsal. Som flygfotot visar ligger själva klostret som en fyrkant innanför och dit in får ingen utomstående gå och det finns heller inga fönster så att man kan titta in. Kyrkan består av två delar där den största har korstolar och längst ner i kyrkan finns plats för kanske trettio gudstjänstdeltagare.
De som känner mig vet att jag är en av de mest morgontrötta här på jorden men varje morgon steg jag upp klockan sju för att kunna vara med på mässan kl 07.30. Den varade trekvart eftersom pater Carls predikade varje dag och först därefter fick jag frukost. (Hemkommen sitter vanan i och jag vaknar fortfarande klockan sju men då vet jag inte vad jag skall göra så jag kan ligga kvar i sängen och lösa Sudoku!)
Man behöver inte svälta på klostret för förutom frukosten serveras middag (!) efter kl 12, eftermiddagskaffe vid tresnåret och kvällsmat kl 19.00.
Nunnorna har tideböner med
Matutin kl 06.00
Laudes kl 07.00
Mässa kl 07.30
Sext kl 12.00
Non kl 15.00
Vesper kl 17.30
Completorium kl 20.30
Jag deltog bara i mässan, sexten och completoriet. Men kyrkan var alltid öppen så jag vistades där dessemellan också.
Klostret tillhör Benediktinerorden och invigdes år 1991.
Man behöver inte deltaga i en reträtt för att vara i klostret utan kan helt enkelt bo som gäst där några dagar. Man betalar en frivillig avgift men självkostnadspriset är för tillfälllet 300 kr/ dygn, sedan bör man lägga till en summa efter förmåga. Men detta inkluderar hel pension!
Att leva fullständigt i tystnad är mycket skönt och jag rekommenderar det. Det ger en inre frid som är svår att uppnå på annat sätt.

DANNEMORA KYRKA I UPPLAND

Runt om i Sverige finns bevarade medeltida kyrkor som fortfarande används för gudstjänster. En av dessa kyrkor som är väl bevarad ligger fem mil norr om Uppsala. Det är Dannemora kyrka. Kyrkan har sett likadan ut och legat på samma plats i över femhundra år. När man går in i kyrkan finner man kalkmålningar från golv till tak runt om i kyrkan. Har man inte möjlighet att besöka kyrkan på plats kan man gå in på den hemsida som finns och som visar bildprogrammets moment. http://www.svenskakyrkan.se/filmspastorat/dannemorakyrka.htm Om någon månad kommer det dessutom en bok som heter Dannemora kyrka och är skriven av Gunnar Ahlbäck. I boken kommer man att kunna läsa fakta om själva bildernas innebörd.

EUKARISTISK FASTA

Eukaristisk fasta innebär att man inte intar någon föda under timmen före mässan. Så på söndagmorgnarna dricker jag kaffe och åter en kanelkransbit i god tid före klockan tio. Mässan börjar klockan elva. Det känns skönt att genom en sådan enkel sak som att avstå från kaffet göra sig beredd för att deltaga i mässan. Kropp och själ samspelar.
Det är tredje påsksöndagen idag!

HELGMÅLDAGS

090425
Söndagen börjar med helgmål klockan 18 på lördagen. Efter detta klockslag slutar enligt gammal tradition allt arbete. Kyrkklockorna ringer in helgen.
Så här ser det ut från mitt skrivbord idag på lördagskvällen. Solen lyser upp de blommande träden, magnolian i bakgrunden och körsbärsträden med rosa blommor. I förgrunden altanens penseer.
Nu skall tanke och sinne ställa in sig på att fira den tredje påsksöndagen.
Idag firas minnet av den heliga Markus som skrev ett av evangelierna för övrigt det evangelium som man bör börja med om man vill läsa Nya Testamentet. Markus avbildas i konsten som ett lejon.

SALTSTOD

Tisdagen den 21 april 2009
Tänk att det är så spännande att läsa Bibelns första bok, Genesis.
Jag följer en kurs denna termin i kyrkan med Björn Håkonsson från Malmö som ledare. Varje tisdag möts vi för att närstudera och analysera första Moseboken. Två timmar håller vi på varje gång och då hinner vi två kapitel.
Ikväll vred och vände vi på texten om Sodom och Gomorra. Man vet inte exakt var städerna låg men tror att de låg vid Döda havet. Världens saltaste vatten - då är det inte så underligt att Lots hustru blev en saltstod. Hon kunde inte helt gå in för att lämna de städer som skulle ödeläggas och följa sin man och två döttrar upp på berget. Och tvekar man mellan att dröja vid det gamla och gå vidare blir man stående.
Ännu värre blev det när de män som döttrarna skulle gifta sig med blev kvar i Sodom och de inte visste hur de skulle bli med barn. Då söp de fader Lot full och använde honom för att bli med barn. På så sätt kom folkgrupperna moabiterna och ammoniterna som Israel skulle ligga i fejd med.
Men ännu värre än Sodom och Gomorra var faktiskt Kafernaum, enlig Jesus, för de såg underverk men trodde inte.

SOCKERJESUS

090419 Söndag

Denna dag kallas sedan nio år för Den heliga barhärtighetens söndag. Påven Johannes Paulus II saligförklarade påskoktavdagen, den första söndagen efter påskdagen år 2000, en polsk nunna. Hennes namn var Faustyna Kowalska och hon levde under åren 1905-1938. Faustyna hade en vision där hon såg Jesus komma mot sig och från såret i hans hjärta gick två strålar som syboliserade vatten och blod. Någon tecknade efter hennes beskrivning ovanstående bild som för många polacker symboliserar den gudomliga barmhärtigheten.

När jag idag som vanligt i god tid kom till kyrkan stod det stora påskljuset i koret och framför detta stod en tavla med detta motiv. På ömse sidor stod två stora rosenbuketter, den ena i vitt och den andra i rött. Det är inte första gången jag ser den här bilden eftersom en mindre kopia av den hänger på en pelare längst ner i kyrkan. När den hängdes upp för några år sedan reagerade jag mycket (!!!) starkt mot att den skulle hänga i Kristus Konungens kyrka i Göteborg eftersom denna kyrka i basilikaform har ett enhetligt och genomgående bildprogram. Att hänga upp tavlan var stötande, men jag hade ingen talan. Ibland bär några hängivna damer fram tavlan efter mässan för att framför den bedja den gudomliga barmhärtighetens rosenkrans.

När jag kom till kyrkan idag och såg den stora bilden framför koret övervägde jag starkt om jag skulle gå hem innan mässan började. Men jag övertalade mig själv att försöka överleva och försökte huka mig bakom de framförsittandes nackar så att jag skulle slippa se tavlan.

Jag har ännu inte hunnit läsa Jonas Gardells nya bok om Jesus men i artiklar refereras hans barndoms bild av Jesus vilken han kallar för "Sockerjesus". För mig är Faustinas bild ett övertydligt exempel på begreppet. Uppväxt som jag är inom frikyrkan, precis som Jonas Gardell, var de bilder som visades av Jesus kitschiga bokmärkesfigurer. De visade en orealistisk andevarelse, vacker som en tvålfager skådespelare. Det var ingen människa, det var nästan mer som ett spöke. Detta är så hårt präglat i mig att jag mår fysiskt illa av att se Faustinas bild. Men jag uthärdade mässan idag. På hemväg stannade jag och kysste forsytiablommorna på en blommande buske och funderade över hur man i praktiken visar barmhärtighet, det berättade aldrig vår käre kyrkoherde i sin predikan. Han talade om försoning, fred och barmhärtighet. Det är lätt att säga tulipanaros men hur gör man?